Examen, arbetsliv och tillfredsställelse

Reflektioner över resultaten av universitetens karriärenkät

Är det viktigaste i arbetslivet prestige, lönen eller arbetets innehåll? Jag funderade på detta när jag tittade på resultaten av universitetens karriärenkät. Enkäten gav inget svar på det, men det den gav svar på var att två tredjedelar av svararna på magisternivå var nöjda eller mycket nöjda med sin karriär hittills. Om man tar med dem som var ganska nöjda med sin karriär ökar andelen till 87 procent.

Bra så, för arbetet utgör en så stor del av livet att tillfredsställelse med arbetet är en viktig grundpelare för välmåendet.

Vad består tillfredsställelse med arbetet av? Det finns många svar: en bra arbetsgemenskap, en tillräcklig lön, anställningens varaktighet, och prestige för arbetet. Jag lyfter emellertid i denna bloggtext fram arbetets betydelse och arbetsuppgifter i enlighet med de egna förmågorna.

Att jag upplever att mitt arbete är betydelsefullt är för mig en av de viktigaste sakerna i livet. Arbetet måste motsvara ens egna värderingar – på grund av mitt jobb blir världen åtminstone inte en sämre plats, den fylls inte av onödig materia eller dåligt innehåll och uppmuntrar inte till överkonsumtion. Jag hoppas att jag med min lilla insats hjälper mänskligheten mot ett mer hållbart levnadssätt, och jag vill att resultaten av mitt arbete leder till något gott för naturen.

Det är också viktigt att man upplever att man är tillräckligt bra på sitt arbete. Man kan och behöver inte heller vara jättebra på alla arbetsuppgifter, men alla behöver få uppleva att de lyckas. Ett för krävande arbete orsakar stress och känslor av otillräcklighet, ett för enkelt arbete är inte tillfredsställande och ger inte känslan av att lyckas.

Läkarna och utexaminerade från LUT nöjdast

Utifrån enkätsvaren är läkarna och tandläkarna nöjdast med sin examen och karriär. De har poängsatt sin tillfredsställelse med 4,8–4,9 (skalan 1–6). Missnöjdast är naturvetarna: ett vitsord under 4 gavs bland annat av personer som utexaminerats från biovetenskaperna och jord- och skogsbruksvetenskaperna.

Skillnaderna mellan högskolorna är små, de flesta högskolorna fick vitsordet 4,2 för sin examen. Nöjdast med sin examen var utexaminerade från Villmanstrand–Lahtis tekniska universitet (LUT) (4,6).

Ta dig en titt på resultaten för din bransch och skola i Vipunen.

I enlighet med karriäruppföljningsenkäten har 68 procent av magistrarna permanent heltidsarbete, av doktorerna endast 52 procent. Ändå är 90 procent av personerna som doktorerat nöjda med sin examen. Det verkar som om doktorerna är nöjda med sitt arbete även om en doktorsexamen inte automatiskt innebär en tryggad ställning i arbetslivet. Kanske åren som de spenderat med doktorsavhandlingen har varit betydelsefulla och har utvecklat det vetenskapliga sättet att tänka i så hög grad att doktorerna får anställningar som de trivs med, även om de inte är permanenta?

Under min egen karriär har funnits triumfer, stort missnöje och stunder av desperation, men lyckligtvis också avsnitt då jag upplevt jämn tillfredsställelse och att mitt arbete är betydelsefullt. Till dem som alltför sällan och alltför svagt ser glimtar av arbetstillfredsställelse i sitt liv vill jag säga att du har resten av livet på dig att öka din tillfredsställelse. Det kanske sker om du byter arbetsplats, studerar något inom en ny bransch eller ändrar inställning.

Och om du nu är arbetslös ska du tro och lita på att det finns en bra arbetsplats bakom nästa hörn!

Man lär sig av sitt arbete, men arbetslivsutbildningen kan utvecklas

De som besvarat enkäten om karriäruppföljning anser att den nuvarande universitetsutbildningen ger en god grund för teoretiska kunskaper, färdigheter i informationsanskaffning samt systematiskt och analytiskt tänkande och förmåga att lära sig och tillägna sig nytt. Vad fint! Det finländska utbildningssystemet är på många sätt i världsklass och som sådant måste det förbli.

Men det finns också sådant som kan utvecklas.

Jag har ett tiotal år undervisat doktorander vid Uleåborgs universitet i vetenskapskommunikation det vill säga i popularisering av vetenskaper. Enligt mina beräkningar har jag mött ungefär 500 doktorander. Även om det har funnits tiotals personer som är vana vid att uppträda och begåvade skribenter är kursen för de flesta den första systematiska kontakten med kommunikation.

När jag ser att det för den studerande går upp ett ljus – hen har möjlighet att påverka världen omkring sig genom sin forskning, och därför är det viktigt för hen att allmänfattligt kunna berätta om sin forskning – får jag en enorm känsla av att ha lyckats och att mitt arbete är betydelsefullt. Jag har hos den unga forskaren lyckats väcka en vilja att berätta om sin forskning för en bredare publik och påverka missförhållanden.

Men för att min kurs i vetenskapskommunikation är frivillig når den inte alla doktorander och inte en enda magister, tyvärr. Kommunikationsfärdigheter är viktiga i arbetslivet såsom även interaktions-, samarbets- och förhandlingsfärdigheter. Såsom vilken som helst annan egenskap eller färdighet är kommunikations- och interaktionsfärdigheter mer naturliga och lättare för vissa än för andra, men de är färdigheter som var och en kan utveckla. Jag önskar att alla som utexamineras från en högskola skulle ha gått åtminstone en kurs i kommunikation innan de tar steget ut i arbetslivet.

Jag skrev nyss i fackorganisationens tidning en artikel om arbetskraftsutbildning inom naturvetenskaps- och teknikbranschen där man studerade bland annat projektledning. Studerandena var överens om att universitetsutbildningen inte har gett dem färdigheter i projektarbete. Ändå bygger nästan hela arbetslivet idag på projekt, så skulle det inte vara dags att ta med en kurs i projektledning i högskolornas undervisningsprogram?

Utifrån enkäten om karriäruppföljning och min egen uppfattning skulle man inom följande arbetslivsfärdigheter behöva utbildning innan man övergår till arbetslivet:

1. Projektledning: jag kan grunderna i projektarbete och behärskar de vanligaste verktygen för projekthantering
2. Konsten att uppträda och talkommunikation: jag kan göra en bra presentation och jag vet hur jag kan utveckla dessa färdigheter; jag är beredd att möta en medierepresentant (pressen, TV, radio)
3. Utbildning i skriftlig kommunikation: jag kan skriva ett bra meddelande eller en bra bloggtext
4. Förhandlingsfärdigheter: jag känner till grunderna i förhandlingstekniker och jag kan motivera och presentera mitt förslag på ett övertygande sätt
5. Självkännedom och självledarskap: jag vet hurdan jag är som medarbetare och medlem i en arbetsgemenskap; jag kan planera mitt arbete och leda mig själv i expertarbete
6. Lagstiftning: jag känner i stora drag till min egen bransch lagstiftning och lagarna som reglerar arbetslivet

Vilka arbetslivsfärdigheter skulle du lägga till?

Läs mer om karriäruppföljningsenkätens resultat och fundera på vad just du behöver för att vara nöjd med ditt arbete.

Satu Räsänen

Skribenten är en medelålders vetenskapskommunikatör-naturvetare och filosofie doktor som har två magisterexamina och en specialyrkesexamen samt har avlagt studier i pedagogik. Under hennes unika karriär har hon hunnit med mycket, men inte haft en enda permanent anställning.

PS. Ett bra arbetsliv och tillfredsställelse med arbetet hänger också mycket på chefens ledarskap. En del föds chefer, men för de allra flesta som eftersträvar chefsposter rekommenderar jag utbildningar i ledarskap.